Lustans Lucky Sienna "Peppis"
Peppis 15månaner/15 months
Peppis
7månader/seven months
Peppis
7månader/seven months
Peppis
som liten valp / Peppis as a little puppy
Brun tik / Brown Bitch
e./Sire
SU(u)CH FINUCH Almanza Absolute Exodus
u./Dame SJCH SUCH SVCH Lustans
Silent Gift
Född/Born 2006-12-06
Höfter/Hips:
Armbågar:
Ögon/eyes:
Meriter/Qualifications;
Utställning/Show:
HP och BIR-valp, 1:a pris i Junkl. 3Kkl. / BOB-Puppy, 1st
prize at junior class and 3rd place
Jakt/Fieldtest:
Övrigt:
Peppis delägde vi med Katarina och Lars-Göran Nordlander, där hon även bodde och tränades.
Hon var
en mycket behaglig och lugn tik som hade lätt för att koppla av. Att
gosa var nog hennes största intresse här i världen, mat var inte
så tokigt det heller.
Extriört var hon mycket lovande. Hade ett vackert och välformat huvud,
bra benstomme och tassar, mörk päls, kunde fått haft ett bättre
förbröst, rörde sig mycket bra både från sidan och
bakifrån med ett vägvinnande steg. Hade ett brett och bra bakställ
och hade mycket bra steglängd.
Arbetsmässigt hann hon inte bli testad så mycket. Men hon var med på några praktiska jakter som hon klarade av med glans. Hade inte några problem med att vänta på sin tur, men följde glatt och intresserat med på vad som hände! Apporterade utan problem både dummys och vilt.
Vi hade
inte lyckan att få ha denna tik hos oss så lång tid. Våren
2008 förlorade vi henne.
Hon fick magomvridning och det visade sig vid röntgen att hon också
hade ätit i sig två stenar. Om stenarna var en bidragande orsak vet
vi inte. Flattar kan ju tyvärr sätta i sig både det ena och
det andra. Hon opererades akut och operationen klarade hon av, men efter några
dagar tillstötte komplikationer av operationen och hon fick avlivas.
Ibland känns ju livet orättvisst! Nog hade hon mycket kvar att ge oss och vi och Katarina och Lars-Göran hade så mycket kvar att ge henne. Men vi sa alltid att hon måste vara för bra för att vara sann. Ingen kunde charma både människor och andra hundar som hon. Det ingen annan hund skulle ha kommit undan med i hennes flock, kom hon undan med lätt som en plätt. Hon bara blinkade med sina mörkbruna ögon och sina långa ögonfransar och fick sin vilja igenom. Vet inte hur många gånger vi var på väg att bråka på henne när hon gjorde nåt bus, men så fort vi såg att det var hon så log vi och sa med mjukaste rösten...det är ju bara lilla söta Peppis som busar lite. Klart hon måste få det!
Peppis
hade ändå turen att få vara med rätt mycket under sin
korta tid. Lars-Göran och Katarina såg till att hon fick vara med
på praktisk jakt som hon tyckte var otroligt spännande och roligt.
Att försöka hinna ifatt Strippa, som är en Vorster, var en av
favoritsysslorna på promenaden även om ambitionen aldrig lyckades.
Att nafsa till katten lite när den gick förbi var en annan.
Vi blir alltid lika ledsna när vi förlorar en hundkompis, men vissa
etsar sig fast vid ens hjärta mer än andra, Peppis var en sådan
hund.
Peppis
Tack för den tid vi fick rå om dig. Nu kan du fortsätta charma
alla i hundhimlen istället.
Du förgyllde vår tid tillsammans och vi kommer aldrig att glömma
dig!